...och inte blir det att fira det med jubel, pompa och ståt inte.
Det blir nog mest ett gnällinlägg, eller jag väljer att se det som ett funderingsinlägg.
Jag kom precis från ett föräldramöte, som handlade om nya skollagar, skolansvar vs föräldraansvar, om en kommande skolutflykt....
Sen handlade det om att klassen har attitydsproblem.
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är alltjämt tacksam för att en av de vuxna karlarna öppnade munnen, ifrågasatte och vill ha krav, dialog och nolltolerans. För man kanske inte slåss ensam trots allt.
Fula ord, miner och uppkäftighet mot både vuxna och barn av både töser och pojkar är tydligen mer vardag än undantag...hur kan det bli så med en bunt av 9-åringar.
Visst finns det regler och dom har belöningssystem...men som också en annan förälder påpekade, var är dialogen, var är bestraffningen, var är dom vuxna som ska sätta ner foten?
Sen kan man ju inte låta bli att undra varför inte den andra 3:an har samma problem....ledarskap, sociala skillnader, bristande föräldrauppfostran???
På vägen ut sa en annan mamma till mig att man får räkna med detta, det är liksom bara så. Jag fann mig för dåligt, men medan jag handlade mjölk på väg hem så kom jag på att jag var LAM!
Klart att yngre syskon lär sig av äldre, i deras hem var ord som bög och fitta vardag och deras yngre tog efter och det var bara så...fast nu senare kom det över mig, varför är det ok att dom stora använder vokabuläret från början...än mindre att man tolererar det hos de mindre.
Hon tyckte man ska lära sin barn att slå tillbaka. Tro mig, jag har velat att Zanna ska göra det, jag har önskat att hon ska få igång sin självbevarelsedrift och slå för sitt egna jag. Men vad hjälper det på sikt? Ytterligare ett barn har fått stryk och båda har lämnat konflikten som stora förlorare.
Nej, jag står fast vid att det är nolltolerans på dessa saker. Ju mindre det accepteras, ju mindre ger vi det utrymme att eskalera.
Det bästa i en värld av idealism vore att man kunde kommunicera med de inblandades föräldrar. Här kom en diskussion igång, för jag är en av dom som nu vart med om att ha ett utsatt barn under några omgångar.
Alla föräldrar vill inte kommunicera, tro mig, jag har försökt och jag har fått bemötanden som har vart på så låga nivåer så att attitydsproblemen skulle förmodligen ha haft samtliga vetenskapliga förklaringar i en och samma individ om man målade fan på väggen.
Lösningen då får vara som en annan förälder sa att lärare sammankallar till gemensamt möte inklusive barn. Men det numera regelrätta och vanemässiga svaret verkar vara tid, pengar, resursmöjligheter.
Mitt tålamod börjar sina och var muskel i min trötta kropp börjar ladda för ett mindre krig. Ska vi bara stå och titta på då? När ungar disrespekterar varandra, tar över vuxenkommandot och styr hela skutan med vild och ursinnigt, vansinnig anarki?
Kanske ska vi bygga en Octagon bur och låta dom slåss för sin överlevnad med tillhygge inkluderat så blir det självsanering????
Vad fan händer om vuxna individer inte kan sätta ner fötterna på den jord vi ännu har och slå i handbromsen, ta kommandot över vattenplaningen och visa vart skåpet ska stå.
Jag är tyngd, mörkrädd, förbannad men också ledsen, förtvivlad och rådlös...barnen är vår framtid, vi måste ge dom den guidning som krävs...det får aldrig glömmas.
Jag återkommer när jag samlat ork och kraft, detta tog musten ur mig tyvärr....
Hujedamig!! FY farao....näää....håller med dig, nolltolerans! Och för fasiken sätt stopp nu!
SvaraRaderaJag förstår dig. För så här får det bara inte gå till. Det börjar i dagis redan, då jag sett och hört att de små tar efter där med, efter sina större syskon. Jag är mörkrädd för hur våra små kommer att ha det utanför hemmet, då de blir stora. Jag accepterar inte heller att ingen vuxen gör något. Visst är det skillnad mellan dagis och skola.
SvaraRaderaMen det finns även en del likheter. Just i det här fallet som du pratar om. Min tös tar efter andra som är äldre. Vi har sagt till gång på gång, att hon inte får vara med de som slåss och säger fula ord.
Skillsmässobarn och barn med större syskon. Där med är det ju inte sagt att alla skillsmässobarn är bråkiga. Men dessa som går på mina barns dagis är det för det mesta.
Jag ser dem som otrygga och det är farligt. Jag kan inte hjälpa dessa barn men jag önskar så att jag kunde det. Här hemma svär vi väldigt sällan, då vi inte vill att barnen ska ta efter.
Men de tar som sagt efter andra barn. Vars föräldrar inte har samma uppfattningar som vi, som gör allt vi kan för att våra små inte ska bete sig illa.
Dagis säger att barn måste få leka med dem de vill. Men vi håller inte med dem och de måste de förstå. Jag går inte med på att min tös nu fortsätter att slåss mot vuxna och barn, en del dagar.
Då går jag i taket. Jag vet vilka som håller på så och det är dem jag inte vill att hon leker med. Annars ska barn naturligtvis få leka med vem de vill, men inte när det leder till något negativt. Både Förskola och skola har rättigheter och måste agera.
Både när det gäller stora och små barn. När jag var liten även maken, så fick vi lära oss vad som var rätt och vad som var fel. Det för vi över på barnen, men vad hjälper det som sagt, då dagis och så vidare inte lyssnar och andra föräldrar, låter sina barn löpa amok?.
Jag ska ta upp det här nästa möte jag har med barnens kontaktperson på dagis. Alla har ju var sina.. Själva förskolechefen. Han MÅSTE lyssna. Hans styvbarn går där med.
Kramar och lycka till.
Mia.