Det är lite för mycket nu...igen

Jag orkar inte riktigt med tempot och det som blir lidande är mitt egna hem.

Idag ska jag iaf på promenix med Pernilla & vovven Simba! Det ser jag fram emot!

I morgon träffar jag Johanna och barnen under eftermiddagen, det ser jag också fram emot.

I övrigt sätter komatröttheten in hårdare för var timma och även om jag vilar i tid så vill den inte riktigt släppa taget!
Jag kan inte förklara hur det känns, men en svimningskänsla var vaken minut är väl ganska nära iaf.

Ryggen och höfter bråkar med mig med, så jag är inte riktigt i form, förmodligen tröttare där av också!
Nu ska jag få iväg en tös som gör ALLT  för att missa sin buss till skolan! *tröttsamt*