...men verkar inte bli av.
Hade vart trevligt att få möjligheten att faktiskt få vara barnlediga och bara vara. För det har väl inte undgått att saker knacklar lite här...Jonas och jag har kämpat lite det sista. 12 år är lite tjosan egentligen MEN när halva den tiden gått åt till huskaos, utredningar, diagnoser och tidsbrist, tidspress och ekonomiska svajningar iform av arbetslöshet och utförsäkringar om vartannat...ja då blir det svårt att hitta varesig passion eller energier ibland. Nu har det vart tyngre än vanligt och faktiskt svaj på allvar. Så vi hade hoppats på att få barnvakt för att tälta över midsommar...kanske låter knepigt men det kändes som en skitkul grej som vi hade behövt.
Men nu blir det nog inte så....o barnen är ju faktiskt våra...så man får jobba på acceptans istället. Det löser sig....nu tar jag min totala energibrist och ger upp för detta dygnet. Hej svejs.
Så viktigt att få sin tid tillsammans, vi är ju som sagt inte endast mammor och pappor utan egna individer som behöver få tankat på lite bränsle för att hitta tillbaka till varandra. Jag hoppas på att det löser sig och att ni får en helg själva, behövs så väl.
SvaraRaderaKramar/AC-M