Jag vänder mig själv ut och in.

Jag har alltid vart infektionsbenägen och haft eksem. Jag hade halsflusser som barn lunginflammationer och urinvägsinfektioner som andra hade höstsnuva.
Mina graviditeter har vart smärtsamma, mina leder har alltid vart lättskadade.

Så kom perioden då skuldran började bråka och sen värken som började flyttades runt som en lånebok som är attraktivast på marknaden.

Jag har sprungit hos så mycket läkare, så många funderingar, så komplexa symptom, så rörig familjesituation.
Min journal liknar förmodligen Svea rikes lagbok i tjocklek och de diagnoser som vart på tal är nog likamånga som årets dagar.

Så jag har liksom inte kunnat ta till mig allt. Jag har tackat ja till mediciner man förespråkat, slutat med dom likväl, ätit mediciner mot biverkningar och mediciner mot biverkningarnas biverkningar.
Jag har gått på kognetiva kurser, jag har gått stresshantering, jag blev utförsäkrad och genomförde ett 3-månaders pass på AURA.
Jag har gråtit och hånat och skrattat och svurit.

Hela tiden har jag vart så trött och tröttare blev jag.

Jag föll ihop. Både fysiskt och mentalt och jag blev till största delen sängbunden. Jag låg och låg, världen snurrade runt mig och jag förlorade greppet.
Jag förlorade min närmsta vän. Jag förlorade henne för hon tyckte hon försökte och hon orkade inte vänta mer...efter 6 månader gav hon upp.
Jag kan inte klandra det för jag minns inte mycket av mig själv. Men jag kan heller inte klandra mig, för jag vet idag att jag är sjuk, då var det om möjligt än värre.

Jag kom iväg till Gottfrieskliniken i Göteborg där jag till slut fått mina diagnoser färdigställda. Jag har ME/CFS (googla för mer allmän information) samt fibromyalgi.

Jag tackade för mina diagnoser och jag for hem. De senaste dagarna börjar jag sakta förstå, detta är kroniskt, än så länge obotligt och det kan försämras.
Det kräver en del av mig och min omgivning. Förståelse för både smärtor och den trötthet som är och inte minst de anfall som attackerar mig av bägge delar.

Blanda det med resten av ingredienserna i mitt liv, maken med sin adhd och påföljande utmattning/depression, dottern med sin asperger oh självfallet de normala svårigheterna utvecklingen i livet medför, sen har vi sonen, det lilla energiknippet som också behöver få sin del.

Jag vet att jag inte ska pressa mig, men hur ska vi kunna fortgå allihop som en enhet utan att alla av oss faktiskt gör sitt yttersta i att försöka klara av det man kan kontra att faktiskt acceptera läget.

Vi är en dysfunktionell familj och våra komponenter är långt ifrån lämpliga att blanda, men i samma läge kan vi inte leva utan varandra, det är väl kärlekens magi?

Jag har haft sorg inombords i dagarna, jag funderar på hur det blir med framtid, jobb, ork och med barnen som har mamma som är så trött.
Jag har också haft sorg för så stora delar känns bortglömda i mig, jag minns inte mycket från barnen var små om inte kort finns med som hjälp, jag har svårt med dagar och datum och jag tappar både ord och fysisk kapacitet fortare än jag är van.

Smärtan är maxad i nuläge, det är väl dels vädret, dels att den här veckan har haft så mycket aktiviteter i innehåll...
Jag har vart ute med maken och barnen idag på julskyltning, det var fint. Barnen har tillverkat sina egna glas-smycken och vi tog kort med tomten och fikade på Syster yster.

I går var det dansuppvisning med Zanna och det tog i stort sett hela dagen.
Lite adventskänsla har vi fått till iaf med...

Vi ger inte upp här och jag vill med denna blogg be mina kvarvarande få vänner att inte ge upp, så även familj såklart. Jag orkar inte riktigt med just nu igen, jag är trött, telefonen känns jobbig och jag bokar in få men välbetydande träffar för att orka.
Jag är inte oförskämd, jag är funktionshindrad i mitt kaos, jag bryr mig innerligt men kan inte plocka fram det utan att krascha. Jag vill inte förlora någon mer så jag ber om förståelse.

Nu tar jag kväll. *kram*

__________________________________________

Pontus finns med på 4 kort från glasblåseriet på denna länk: http://www.tibro.se/Startsidans-nyheter/Julstamning-i-Tibro-och-pa-Ruder-den-28-november1/

__________________________________________

Zanna inför sitt framträdande iförd ett av kvällens 5 ombyten ;-)

Pontus och Zanna så stolta över sina glassmycken som dom själva tillverkat!

Zannas glaskula!

Pontus glasamulett!