Samuel kommer dock bo där så katter och hus är icke obevakade.
Efter detta gick vi över till Nilla och Anders som hade ett par mycket trevliga vänner där också.
Mycket prat och skratt samt fika blev det.
Anders och Nilla har två fina katter och paret som var där hade två ståtliga, stora och kanonmysiga hundar. Vi hade ju med oss våra apor (förlåt, barn heter det visst) också.
Jag fick ett så kanonsnyggt par örhängen av Nillan, förälskelse direkt, TACK!
När vi gick hem skulle vi kasta oss iväg till ICA men då hade ju min huligandotter försvunnit. Kom i vanlig ordning inte när vi ropade. Jag ska väl inte sticka under stolen med att jag hade god lust för att ta Pontus o maken och bara åka, men jag gick in och lät de andra åka. När Zanna såg bilen kom hon springande och vrålade. Hon visste ju inte att jag var hemma...och vi har varnat henne att har vi brått så åker vi bara.
Jag tog in henne, försökte prata med henne men hon har så mycket ursäkter och gör aldrig fel så jag blir bara trött och tålamodet sinar snabbare än snabbt...
Jonas kom hur som helst hem med kvällsmat som vi alla åt och sen har barnen fått gå till sängs.
Jonas testar spel och jag har damsugit och moppat golv, gett Sally lite kvällsmat, gjort rent hennes toahörn, fyllt på med spån och klappat och pratat med henne lite i buren. Nu var hon lugn igen.
Nu börjar kroppen och knoppen be om nåd så sängen är väl lämplig och ställa klockan, för imorgon ska vi iväg!
Jag är varm i kroppen av min fina familj och allt nytt härligt folk jag träffat sen "kriget" bröt ut, vissa saker leder helt klart till det bättre i livet.
Ja det är lustigt hur bra det faktiskt kan bli :-D Å man undrar hur de små tjejerna kan ha s´å himla bra ursäkter som är nästan omöjliga att argumentera mot...hur kan de ha svar på allt :-D
SvaraRadera