Och livet går framåt!

Jag har nu tänt en hoppets låga på att kanske framöver våga testa att jobba igen. Tar läkningen steg för steg och visst har jag rejäla bakslag när belastningen blivit maxad. Ett tillfälle var när jag utsatte mig för milen i promenad och blev liggande i två dygn helt. Även efter sommarland med barnen så var kontot på minus och det tog två dygn upp igen.

Dock är det ju ändå så att med rätt balans så får kroppen nu prova att jobba lite fysiskt. Hoppet ligger vid att det bygger upp en hälsa nu och inte river ner den igen. Rehabilitering på eget sätt mao. Bonusen är att jag tappar i vikt! 

Sommarland ja. Där var vi med barnen i helgen. Vi fick en kanonhelg! Helgen innan det var vi på Ellinors dop <3

Jag har skaffat mig en ny cykel så nu kan jag cykla igen!
Utöver det har löpning varvat med promenader fortsatt och vissa kläder börjar bli förstora.
Fick träningstights av mor och far, väldigt tacksam för detta och grymt nöjd med dem! 

Allt jag vill nu är att hålla balansen. Jonas har snart semester och det ser vi fram emot. Imorgon slutar Pontus simskolan och där med har fyra veckor av sommarlovet gått.

Nya cykeln!

Minigolf på sommarlands camping. 

Mina vackra barn. Mitt allt <3<3<3

Hela familjen åkte Newton. Det förevigade vi med nyckelringar till barnen ;`D

Jag och tösa inne på sommarland! 

Fina och busiga sonen och jag!

Brallan Allan från mor och far, kapade pb med 27 sekunder (Y)

Ja. Klänningen jag köpte till revyavslutningen i Januari satt så snyggt då. Nu sitter den inte på kroppen alls ;`D

Och trots att jag är osminkad på nyaste bilden nere så ser till och med min tröga hjärna att det sakta sker en förändring med kroppsformen.

Min fina och älskade familj på Ellinors dop <3<3<3

Den här veckan har jag nått snart 13 km, kan någon meddela mina gamla idrottslärare att det finns alltid ett hopp i slutändan (dom kommer inte tro dig, men ändå) :D