Naket, utlämnande, ärligt, öppet

Bloggen du just ska läsa i liknar nog inte många andra bloggar vill jag intala mig. Här är det en blandning av sött, surt, salt och beskt. Vi är fyra i min familj, fyra högst omaka individer som bakat den godaste kaka som finns, med några av de äckligaste ingredienser du kan tänka.
Ledord: ADHD, aspergers syndrom, ODD, ryggfraktur, diskbråck, kotkompressioner, ME, Fibromyalgi, Utmattningssyndrom, Husrenoveringskaos. Men också kärlek, ömhet, omtanke, respekt, mys, närhet, öppenhet, hjälpsamhet, ärlighet, förlåtande, förståelse.

Vi har livsviljan få ens skulle orka tänka på i ett så komplext läge! Och jag är förbannat stolt över min fina familj!

Varmt välkommen ska du känna dig!

lördag 8 februari 2014

Livet

Jag borde verkligen sova.  Men utsättningen av alla mediciner den senaste tiden påverkar kroppen åt alla möjliga håll.
Idag har jag haft kramp i vader och under fötterna.  Mycket obehagligt.
Snart är jag dock färdig och då är det dags att ge sig på bakterier, virus och parasiter i kroppen på allvar.

Jag kan inte låta bli att fundera på hur livet kommer se ut framöver.
Jag hoppas och drömmer självklart om att kunna jobba lite igen. Barnen blir stora och jag har svårt att finna acceptans i att gå hemma. Det hjälper inte att jag är så sjuk som jag är.
I andra tankar undrar jag om kroppen kommer orka kriga efter alla dessa år. Samtidigt vägrar jag låta de tankarna slå rot, då vinner jag aldrig.

Jag tror att välmående i psyket är mer än halva vinsten i kampen.  Därför känns det viktigt att omge mig med positiva energiaktiviteter.
Att jag får möjlighet att skriva och utveckla (återbygga) den förmågan är otroligt stärkande.
Jag ser att hjärnan faktiskt kan formulera sig och slutföra tankebanor fortfarande.  Jag får även feedback och guidning i det hela och det stärker hela mig.
Konstruktiv kritik är underbart.

Vänskap. Vem kan leva utan den?  Jag vill inte ens prova.

Familjen är ovärderlig.  Det finns inte ord för hur viktigt det är och har varit att ha stöttning genom alla dessa turer. Jag hade inte ens velat strida för livet om jag vore ensam.

Kärlek.  Min kärna. Min puls.

I natt fick jag ett erbjudande.  En man som jag har på min Facebook undrade om vi kunde höras i framtiden om, säg 20 år. Vi ska återkoppla till livet. Vi tycker olika om mycket. Men han har ett sätt som är värt att sätta värde på.
Jag tycker verkligen idén är jättebra!  Tänk att se tillbaka och se vart utvecklingen bar oss. Vad som påverkat oss och varför. Vad det lett till? En fantastisk möjlighet helt enkelt.  Tacksam för det!

Jag har inuti mig själv redan rest runt nu i natt. Hur var jag? Varför? Vad har det lett till?  Vart har det tagit mig? Vad har jag lärt mig?

Jag ska ge er mina enkla svar: Jag vill leva.  Jag vill vara medveten.  Jag vill ge mina barn det bästa. Kärlek är en byggsten i livet. Jag duger. Jag kan. Vissa sår läker aldrig. Förändringar måste man vara en aktiv del av att genomföra för att bli nöjd.  Jag ger mig aldrig. Jag tror på framtiden. 

Med dessa ord säger jag nu god natt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar